Fabian var inte mammas kompis igår…
Eller han ville inget mer än att vara mammas kompis och bli buren hela morgonen. Detta går, som många förstår, inte. Lite, ibland, men inte jämt.
Vi skulle iväg så det var väskor som skulle packas, mat som skulle göras iordning och både jag och Danne skulle ju göra oss själva klar för avfärd.
Så fort jag satt ber honom blev det gnäll och gick jag iväg började han att gråta, skrika och skulle efter. Stod jag still kom han och ställde sig efter benen och drog i kläderna. Jag kunde verkligen inte göra någonting.
Efter ett tag kan detta bli rätt jobbigt och ganska frustrerande. Så där sjönk tyvärr både mitt humör och min ork några decimeter.
Det blev en kort tur ute. Jag höll Fabbe vaken så att han skulle få sova ”på riktigt” hemma i sängen. Det behövdes idag. Jag tror både för honom och mig. Jag kunde sitta och inget göra och han fick sova ut. Var tvungen att väcka honom 17.30. Bättre att lägga sig i tid. Även det för båda.
Eftermiddagen blev dock mycket bättre. Förutom att han matvägrade. Gjorde en chansning och testade att bjuda Fabian på fisk. tvärvägrade! Öppnade inte ens munnen. Nehe…då byter vi väl till något annat. Han äter ju i överlag all röd mat på burk. Så jag hittade någon kyckling. Icke! Tre tuggor sedan hyste han iväg handen på mig. Tredje gången gillt. En gammal goding, som vi dock inte ätit på ett tag, men det går väl – INTE.
Då var gråten nära. Orken tröt igen. Vad skulle jag då hitta på. Pojken måste ju äta! Tog fram lite majskorn som han fick käka medan jag brainstormade. Falukorv, ärtor och broccoli! Omnomnom sa lillen och åt gladeligen. Tack barn! Så kunde mamman slappna av.
Resten av kvällen gick väldans bra. Han var nöjd och tumlade omkring. Kröp runt i hemmet innan det var dags för läggning.
Slutet gott allting gott!
