Fabian 1,5 år är inne i en period av trots, gråt och tandagnisslan…
Det är väldigt många kamper i det vardagliga just nu. Vissa saker är verkliga petitesser så de får begå medan andra saker, som tex att kasta mat på golvet inte är okej!
Speciellt om man verkligen vet att så får man inte göra, tar en majs, tittar på sin förälder medan han håller handen med majsen utanför bordet. Ler och släpper. Nej Fabian, sådär gör man inte, du får inte kasta mat på golvet. Fabian gör om samma igen, tittar på föräldern och skrattar nu efteråt. Maten blir borttagen.
Det är inte som straff vi gör detta, utan han leker bara med maten då han känner sig mätt och nöjd så jag måste väl tillägga att han blir aldrig utan mat! Men visst beteende är inte okej, och det ska han lära sig.
Det är vårt barn och då vårt ansvar att han lär sig rätt och fel, folkvett om hur man beter sig. Jag vill ju att han ska bli en bra människa. Barnen speglar ju, enligt mig, föräldrarna väldigt mycket.
De gör inte som vi säger, de gör som vi gör ❤
Han testar gränser, igen och igen. Hävdar sig och nu kommer personligheten fram mer och mer. Den för tillfället lilla tjurskallen som gärna styr och bestämmer samtidigt som att han gärna kryper upp nära i soffan och lägger ens hand runt honom för lite extra mys.
