Vid 17 anlände vi i äntligen Malmö.
Vi har blivit bjuden på god mat, packat upp och kollat närområdet. Fabian är lagd för ca en timme sedan med har fortfarande inte somnat.
I okänd miljö med nya dofter och ljud med röster man inte känner igen kan det inte vara lätt att komma till ro. Han skriker, gråter, surrar, bökar runt och ropar på mamma. Allt utom att sova.
Han hajar till på alla ljud och vaknar till på nytt. Farmor hostar, hunden morrar och Nisse går för högt – så kan jag tänka mig att han tycker.
Det är svårt att vara ståndaktig i ett sådant läge. Jag är så nära gång på gång att gå in. Men jag känner mitt barn och det kommer bara att göra saken värre. Han somnar bäst av sig själv.
Så jag hoppas att han gör det snart här också…
