Har du inget liv?

De få minuterna man har för sig själv, då man kan luta sig tillbaka, slappna av, och bara tänka på sig själv, är inte många. Och då tänker man sällan på sig själv utan på allt annat man borde – måste – och vill göra istället. Sitt inte här, du borde diska, du måste hänga tvätten, du vill ju fortsätta med det du började med förut. 

I helgen har vi lite barnfrihet. Min mamma och Stefan ska se efter Fabian, dels eftersom det var ett tag sedan han sov där och dels för att nu var det ett ännu längre tag sedan jag och Danne fick ens någon minut på tu man hand. Dock så jobbar Danne hela helgen så det blir ändå inte mycket till ensamtid, och eftersom det är så, så var min första tanke att då kan ju även jag passa på att jobba.

Har du inget liv? Känns det som… 
Det är ju då jag borde passa på att leva loppan, supa till och leva livet! 

Men de är ju mitt liv! Och eftersom sanningen är så hemsk att vi måste ta vara på de få dagar som finns för att få livet med ett barn att gå ihop så blir det bäst så. Eftersom Fabian är hos mormor och Danne jobbar så passar jag på att göra samma sak för att spara in EN dag.

Vi vill ju helst vänta så länge som möjligt innan Fabian börjar förskolan, och då blir det så. Vi har en, max två hela dagar, lediga tillsammans per vecka. För att någon idiot har bestämt att det ska vara så – varför?

• När började era små dagis? Hur tänkte ni?