Det som inte syns
Jag måste få erkänna en sak.
Ni som känner mig vet redan detta men jag är rätt så bekväm av mig. Inte lat, men bekväm. Är det något som borde göras men jag inte riktigt känner för det så blir det oftast inte gjort. Har jag däremot fått för mig att göra något så får jag det gjort! Jag ser till att göra det/få det genomfört. Där har jag mitt jävlaranamma.
Min sambo är likadan, och det är väl både på gott och ont. Antingen blir allt gjort eller inget. Och hamnar vi däremellan så ”får vi ta en diskussion där”.
Jag tänkte på det nu imorse när jag höll på att sminka mig för dagen. Står i badrummet, med spegeldörrarna öppna som vanligt och inser att – dessa MÅSTE rengöras! De har blivit så fläckiga att man nästan inte ser sig själv. Det är en sådan sak som bara drar förbi. Jag tänker när jag står där, men oftast är det så mycket att göra på morgonen att det hinns inte. Och sedan är det som bortblåst.
Jag gör det imorgon.
Nu ska vi äta frukost och sedan möta Maria och Miranda för lite promenad. Otroligt vackert väder just nu så hoppas det håller i sig tills vi kommer ut.
