Tro, kyrka, dop

I fredags hade vi dop för Fabian. 

Vi har velat lite fram och tillbaka egentligen huruvida vi skulle döpa Fabian eller inte. Jag tycker att det är en fin tradition som vi i vår familj har. Pappa Daniel är däremot inte döpt och delar inte riktigt samma tankar.

Dock är det ju den hemska tanken att om det mest fruktansvärda skulle hända, och Fabian inte skulle vara döpt så får han ju inte en riktig begravning. Det var väl egentligen det som satt det sista spiken. Det som gjorde att vi kom överens att döpa honom.

Det var ett väldigt litet dop, endast den närmsta familjen närvarade. Även den kortaste ceremonin med endast det som måste sägas. Två vackra psalmer, en mysig präst och två faddrar utsågs.

Vi tog tyvärr inga bilder själv så jag väntar på de nära att skicka. Men vi är alla väldigt nöjda över dagen som blev. Några fattades men ni fanns ned oss i sinnet.

Vi var även ner till minneslunden och hälsade till de som inte längre är med oss. Efter dopet blev det mottagning hos morsan och Stefan.

Allt blev precis som vi tänkt oss. Vi kunde nog inte vara mer nöjd, tack alla!