”Om du går snabbt och ler, hinner ingen se att du är ful”
Ungefär så lyder ett citat från den briljante Lasse Åberg. Och så kan man väl tänka om man vill. Men bättre är väl att försöka jobba på både självförtroendet och självkänslan så att du kan gå långsamt med ett äkta leende och visa upp dig istället.
På många sätt tycker jag att en människa med bra självkänsla, många gånger, automatiskt blir snygg eller vacker. Självkänsla och självförtroende gör att en människa får en speciell utstrålning som attraherar. Det är självklart inget fel på blyga personligheter. De är på väldigt många sätt underbara också.
Dock en sak som nästan är viktigare, är självinsikt! Enligt mig kan du även ha för bra självförtroende, och kan då istället ramla över på den dryga, arroganta sidan. Den: jag är bäst, kan allt – överlägsen. Den är, som jag uppfattar det, majoriteten väldigt oattraherad av. Finns även där vissa undantag.
Det finns hundra miljoner olika anledningar till varför man kan ha dåligt självförtroende. Att man har blivit mobbad eller utfryst i skolan, vald sist i laget. Över- eller undervikt. Att man på något sätt sticker ut på ett, enligt vissa, negativt sätt. Att man helt enkelt är blyg och inte kan/vill ta åt sig. Eller så har man helt enkelt inte haft någon som stärkt dessa sidor utan kanske till och med tryck ner och undervärderat.
Huruvida man vill se till vart det grundar eller ej, tror jag att det i många fall hjälper att i alla fall erkänna anledningen. Se till dig själv, och kanske på ett eller annat sätt börja jobba på det.
Jag var väldigt blyg och ’liten’ som ung. Jag var den som satt längst bak i hörnet i klassrummet. Den som tittade ner i bänken när fröken kollade runt i klassrummet efter eleven som ska få svara. Jag var den som, om jag skulle svara inte vågade höja rösten utan blev alldeles röd i ansiktet.
Jag kommer inte ihåg att jag framförde ett enda tal eller redovisning under hela högstadiet. Och under gymnasiet så blev jag undantaget som fick redovisa endast för läraren i ämnet Retorik. I de andra ämnena slapp jag helt…tror jag.
Jag har inte haft dåligt självförtroende egentligen, men det har samtidigt inte varit bra. Jag har aldrig tyckt att jag varit snygg. Jag har alltid tyckt att jag vägt för mycket. Jag har alltid haft acne. Jag har aldrig varit den som tagit plats, tagit för mig eller stått först. Jag glömde mig hellre som sagt längst bak. Där ingen visste av mig.
Vart detta vände vet jag faktiskt inte. Jag tror ändå att någonstans mellan sista gymnasietiden och då jag började jobba så började jag sakta men säkert ta för mig mer.
Jag var trött på att andra fick beröm för det jag gjort. Jag var trött på att kunna en massa men inget göra. Jag ville vara med, jag ville bli hörd!
Nu kan jag ärligt säga att jag har ganska bra, både självförtroende, självinsikt och självkänsla. Jag tycker faktiskt att jag ser bra ut, jag vet att jag kan saker och jag står upp för mig själv. Visst har jag dagar, ibland kommer de ofta, när alla tankar blir mörk och man tycker sig ha tappat tron på livet och sig själv. Men då kanske man ska deppa lite extra några timmar. Tyck lite synd om dig själv om du kan och ta sedan nya tag. Tänk på att det finns alltid någon som kan tycka upp dig igen.
Jag hatar verkligen när folk blir ila behandlad. Det var där jag började säga till, säga ifrån.
När de mina råkade illa ut på olika sätt, hoppade jag in och sa ifrån. Och de kändes så bra!
Du är vacker som du är. Du förtjänar det bästa! Låt ingen, någonsin tro att de är värd mer än dig. Kom ihåg att du är värdefull.
Här är jag, nu. Bränd näsa, halvt utkletat smink från en heldag i solen. Men jag har även min bästa sommarklänning på mig som ger mig positiv energi! Ibland är det så enkelt att det där lilla extra får dig att känna dig vacker och värdefull. Många fina minnen bakom den. Lyckan idag var att vi har umgåtts hela familjen idag. Ni ger mig styrka!
Två av de viktigaste personerna i mitt liv, min sambo och min son. Ni lyfter mig när allt känns svårt.
