Separationsångest

Jag har lite smått ont i hjärtat, gråten i halsen med separationsångest. Vart är min bebis?!

Idag blir det Fabians första övernattning på egen hand. 

För första gången på 11,5 månad ska jag sova utan min bebis. Jag har alltså inte gjort det sedan han föddes. Vi har ju självklart övernattat på andra ställen än i hemmet flera flera gånger tillsammans. Men jag har aldrig sovit borta från Fabian.

Han ska inatt sova över hos mormor och morfar Stefan. Vi var dit och åt middag och myste på lite innan vi satt lillen i badet och mormor tog över. Han hade med sig det viktigaste: Diddi och filten. Mamman i fråga har ju självklart packat med en massa andra onödigheter. Men låt så vara.

Jag vet att det kommer att gå minst lika bra som hemma. Och jag vet även att jag lider mycket mycket mer än vad Fabbe gör. Han märker nog inte ens att jag är borta.

När sov era små borta för första gången? 

Egentligen tror jag att det blir lättare för alla parter om man gör detta tidigare. Att bebis blir van att sova borta och vara med andra än sina föräldrar.

Det är i och för sig ingen nödvändighet för alla. Man gör precis som man själv tycker. Känner man sig nöjd med att alltid vara med sitt barn så är man det. Känns det bra att de är med andra ibland så gör man så.

Jag tycker att det är så jävla bra att alla är olika! 

Världens bästa bebis ❤