Ikväll lade vi Fabian vid 22, sedan blev det vuxentid.
För tillfället sitter vi på balkongen med värmelampan, tända ljus och musik. Vi stänger oss ute för att få lite mer space. Babyvakten är självklart alltid bredvid men balkongdörren är stängd och musiken är uppskruvad.
För tillfället är det jag och min älskade. Vi bara är. Njuter av samhörigheten och lugnet. Det där att göra verkligen ingenting! Det händer inte lika ofta när man har barn.
Det är sjukt att man faktiskt saknar den lilla virvelvinden ändå. För att citera vad Danne just sa: ”-Han ska ju sitta här och säga ’Ulla, Ulla Ulla, mammammama’ ”