Livet som Nettan

Det finns tyvärr alltför många som lämnat oss.

Alltför många som är oerhört saknad. Oftast kommer man att tänka på dessa saknade änglar när man gör speciella saker, känner vissa lukter eller är på en speciell plats. Det finns indikationer som visar att de fortfarande är med oss.

Några av dessa saknade änglar lämnade jordelivet alldeles för tidigt.

Min morfar till exempel, han avled 1994 efter en tids sjukdom. Som tur är var jag ganska liten så jag kommer inte ihåg slutskedet. Jag har endast de vackra, lyckliga minnena kvar. Han var en otroligt glad och positiv person och det jag kommer ihåg starkast är just hans leende och skratt. Även kärleken och omtanken i hans kramar.

Juddan var den som lämnade oss efter morfar. Hon var mormors mamma. Jag kommer ihåg att hon bodde bara några gator ifrån oss, så vi kunde cykla eller gå dit och hälsade på. Hon var expert på att göra plättar och serverade alltid gurkor med roliga rutmönster. Där spenderades många nätter i hennes tältsäng, till ljudet av hennes lilla moraklocka på väggen som tickade högt.

Ingvar eller Fna som pappa kallade honom, var hans morfar. Dog plötsligt och hastigt en natt. Som tur var, som det verkar, utan smärta. Hans minne lever kvar hos oss främst i fiskar och silver. Han älskade att fiska och att vara ute. Han var alltid brun, den vackraste kontrasten till hans kritvita hår. Han tillverkade även silversmycken och pinaler, såsom skedar och skålar. Oerhört duktig, Vi har några smycken kvar som han gjort åt oss.

Momma (pappas mormor) är fruktansvärt saknad. Det känns som att det var igår, trots att det nu är flera år sedan. Hon var nog den som hade mest värme och omtanke på denna jord. Så mysig och varm, hon ville verkligen alla väl. Hon var en sådan mysmormor och lagade mat och bjöd till. Ville att vi skulle vara med och hjälpa till, delta och lära oss. Andreas, min bror, var med och lärde sig göra kroppkakor. Det var nog ett av de bästa minnena som hon själv hade.

Nu när jag tänker efter så vet jag inte om jag har något sådär direkt kvar av morfar..?
Men av Juddan så har jag ärvt ett vackert bismarck-armband med berlocker som berättar om hennes liv.
Ingvar gjorde ett vackert armband i silver till mig för flera herrans år sedan, som än idag är kvar.
Och av momma har jag bland annat en gammal flätad kista, en stor moraklocka, te-vagn, stolar från deras hem.

Jag vet att det är livets gång, men jag tycker det är så sorgligt när man tänker på att dessa fantastiska personer inte längre är med oss. Att de aldrig får tillfälle att träffa de nya som har tillkommit i vår familj. Och framförallt att de nya i vår familj aldrig får träffa dessa vackra änglar. Det spelar ingen roll hur mycket man berättar och förklarar, man kan aldrig få fram gnistan, själen och personligheten som de hade. Men man ska väl skatta sig lycklig som en gång fått varit en del av dessa underbara människors liv, att man fått träffa och varit med i så många år ändå. 

Tårarna rinner nerför mina kinder då jag skriver detta inlägg. De utlöses av både sorg och glädje, mycket av tacksamhet av att jag fått dela delar av mitt liv med dessa underbara änglar <3
Jag tror ändå att de är med oss, på ett sätt eller ett annat.