Jag har själv, i ett tidigare förhållande blivit utsatt för otrohet. Det var något som tog väldigt hårt, vi tog oss aldrig riktigt igenom det och känslan finns kvar än idag. Nedan lyder ett inlägg från min förra blogg, och jag tycker det är värt att synas igen:
Otrohet…
Spenderade en liten del av lunchen, som vanligt, med att kolla på web-tv. Och idag blev det en repris av Fråga Olle Dokumentären där de diskuterade otrohet…
Otrohet är ett ämne som väldigt många ofta har väldigt mycket åsikter om och ämnet kan lätt starta en het diskussion, vilket man kan säga att det även gjorde bland gästerna i Fråga Olle. Dominika Peczynski satt i soffan som en av gästerna och debaterade hett om alla fördelar med att vara otrogen. Hon driver även en egen sajt där man kan vara med och leta sin egen, speciella otrohetspartner…? Det ”fiffiga” med sajten var att den hade en panik-knapp som man kunde klicka på om tex ens partner kom i närheten, denna lilla knapp gjorde då så att man snabbt lämnade sidan och slussades vidare till YouTube. Hon berättade även att det tog, i genomsnitt, ca 3 månader innan kvinnan hade hittat rätt man att vara otrogen med, innan de träffades IRL och påbörjade det hela.
Det tycker jag är lite konstigt. Från det jag vet, av dom som har varit otrogna så har det hänt i stundens hetta, inte alls varit planerat och de har även varit väldigt ångerfulla efteråt. Jag har ALDRIG hört talas om ngn som planerar att vara otrogen, att de letar tre månader efter ”den rätta” att vara det med och sedan fullbordat händelsen. Jag tycker detta är ganska sjukt! Visst är det så att alla får tycka som de vill, men själv är jag helt emot allt som har med otrohet att göra. Det gör inte gott för ngn, oberoende omständigheterna!
Dominika däremot, var som sagt helt för detta. (Inte konstigt om hon driver sajten) Kanske måste påpeka att det här absolut inte är ett personligt påhopp till henne, man får ju tycka som man vill, och det finns säkert några som håller med henne, annars hade väl inte sajten funnits kvar heller? Men jag tycker att det är fel, fel, fel att sitta och på ngt sätt höja otroheten. Jag kan förstå att om man har varit tillsammans länge, kan tröttna på varandra, växa ifrån varandra eller helt enkelt sluta älska den personen. Men det gör absolut ingen anledning till att svika ngn på ett sådant sätt. Jag blev lite smått brydd…? Upprörd…? Arg…! över hur man kan uttrycka sig.
-Så länge ingen får veta och sä långe man inget säger – så absolut!
Ungefär så lät hennes argument. Om man inte kan hålla sig till en människa, utan att vara otrogen, så ska man inte vara i ettförhållande! Det är iaf min åsikt, och den håller jag starkt för!
Det är absolut inte så att jag ser ner på de som har varit otrogna, ”Det kan väl hända även den bäste?” Och jag tror även att det, oftast, måste finnas en anledning till varför folk gör det. Och då räknar jag inte med de som är otrognas-typer. Jag tror att det finns två olika sorters människor.
*De som inte är otrogna
*De som är otrogna
Så enkelt kan man kanske inte göra det. Men eftersom folk tycker och tänker såpass olika om allt, så…ja. Jag kan på något sätt ändå förstå vissa som har varit det. Att det kanske just finns en anledning som vissa uttrycker sig. Det finns en historia bakom allt, som faktiskt ALLTID är värd att lyssna på.
Sedan är det väldigt olika om vad man anser som otrohet också. Detta måste självklart klargöras, diskuteras och redas ut inom det egna förhållandet. Vad är ok? Får man pussa sin polare på kinden eller munnen? Får man krama en vän av det andra könet? Är det ok om man sitter och håller om en närstående eller sitter i ngns knä? Får man gå hand i hand med en kompis?
Enligt mig så beror det först och främst på vem detta är, alltså; vad har dessa för relation? Sen beror det på situationen. Det spelar väldigt roll i det hela, själva situationen. Sen är det kanske några av dessa som man helt enkelt, rakt av skulle anse som otrohet, medan i vissa fall ”bara” ta väldigt illa upp och tycka att det absolut inte var ok, men inte klassa det som otrohet.
Det smartaste är väl ändå att tänka efter först, och fråga sig själv om man är osäker; Hur skulle jag reagera om min partner gjorde så mot mig? Och om du får så mkt som en liten gnutta oro, ilska, smärta eller vad det nu kan vara för känsla som inte känns rätt, så…nej, då är det nog inte rätt! Det är väl det smartaste, men tydligen inte det enklaste…
Det gäller att lita på den man lever med. Lita på, ta hand om, uppskatta och älska så mkt man kan. Alla kan göra misstag och inget är felfri. Men så länge man kan prata med varandra så brukar det mesta kunna lösa sig. Känner man sig ensam, tala om det så kanske det finns något sätt man tillsammans kan lösa det på. Känner man sig inte tillräckligt uppskattad, så gäller samma sak. Känner man sig inte älskad? Ja…det finns säkert en lösning på det med. Det finns en lösning på nästan allt, som kanske inte känns bra just då, men som leder till något bättre senare <3
