Igår tände mammahjärtat till…
Pappan var i duschen, det var ganska sent för Fabbe så han var en trött en. Strulig och klumpig som han blir lillen. Han sträcker upp ärmarna för att jag ska ta emot honom men jag backar lite…
Då händer det, han går emot mig! Jag fattar snabbt vad som händer så jag fortsätter backa. Och han går efter. Vi, eller rättare sagt han, går igenom hela vår långa hall – själv! Paus en hand vid lära-gå-vagnen och en hand vid väggen, men själv!
Lyckan i hans ögon då han inser att han går själv! Det blev några fler kortingar, men han var för trött för att luras. Jag gråter av lycka! Speciellt hans lycka. Idag fortsätter vi att luras ❤
