För ett år sedan – exakt var jag hemma med världens största mage.
Om 23 timmar är det exakt ett år sedan vår – då nämnlöse, Fabian kom til världen. Jag hade redan haft värkar, till och från i tre dygn så jag skickade min inte ont anande man till jobbet senare den kvällen.
Han arbetade då vakna nattpass med ännu en kollega så att det fanns möjlighet för honom att komma hem igen om det skulle behövas. Och det skulle det.
Han for vid 21 och strax efter ringde jag och surrade med morsan som vanligt. Dock kunde jag inte surra så mycket denna gången eftersom värkarna tilltog i styrka och de kom tätare. Till slut tror jag morsan blev less, hon märkte att det gjorde fruktansvärt ont och jag hade även fått ganska kraftiga blödningar så jag ringde förlossningen.
Kvinnan på förlossningen tyckte att vi skulle komma in. Eftersom jag hade haft värkar såpass länge och även nu hade fått blödningar så ville de göra en koll.
Vid 01.00 natten till onsdag var vi inne på förlossningen. Jag fick lite smärtstillande och de undersökte både mig och bulan. Allt såg bra ut men det var inte riktigt dags. Vi skulle åka hem igen. Det gjorde vi inte utan vi tog in på sjukhusets vårdhotell.
Där spenderades natten vankades och duschandes. Duschen var det enda som hjälpte mot smärtan. När klockan blivit 9 dagen efter ringde jag efter mer smärtstillande, så vi fick komma dit på ännu en undersökning.
6 cm öppen. Ja, men då var det bara åt köra då! Vid 10 fick vi ett rum på förlossningen och 13.45 ploppade äntligen vår efterlängtade pojke ut. Exakt en vecka efter fick han sitt fullständiga namn Jakob Fabian Visén Lindmark.
Imorgon firar vi att han har funnits i ett helt år! Och på lördag blir det tårtkalas med den närmsta släkten och vännerna.
