Att vara själv om ett barn.
Att vara det enda barnet har. Att hinna städa, dona, fixa, arbeta, ta hand om sig själv och barnet/barnen. Det krävs styrka.
Ikväll har vi för första gången på länge, varit ensam, jag och Fabian. Eftersom veckan med jobb hit och dit för föräldrarna strulade ihop sig så här Fabian varit i Timrå en stund idag. Jag for till jobbet efter 09, sedan klev grabbarna upp och for till Timrå vid 13. Pappan lämnade Fabbe som skulle vara där tills mamman jobbar klart, efter 19. Då blev jag hämtad och vi for hem.
Sedan hade vi kvällen för oss själva. Jag och bebis. Lite ovant men väldigt mysigt. Man får ju som tänka och göra på ett litet annat sätt när man är själv – gentemot om man är två. Då kan man enkelt lösa av varandra vid olika uppgifter eller behov.
Ikväll var jag själv. Så Fabbe fick först vara med i köket och lattja vid bänken medan jag gjorde senmiddag till mig. Sedan åt jag i vardagsrummet och multitaskade samtidigt bokläsning med Fabian som sprang och hämtade olika böcker. Mys och bus innan vi borstade tänderna och sedan gjorde kvällsmat.
Det gick super! Och det var verkligen jättemysigt. Älskade barn vad jag saknar dig när vi är ifrån varandra.
Imorgon slutar pappa kl.10 och jag är ledig. Första heldagen tillsammans allihop på nästan 2 veckor. Ska bli så skönt!
