Många barn får för sig att bitas.
Och det är aldrig okej. Det spelar ingen roll vad det finns för anledning, barn som bits det är inte okej.
Barn som kommer hem från dagis med bitmärken orsakade av andra barn. Säg till dem! Det är ert ansvar som föräldrar att lära era barn rätt och fel. Det ansvaret blir man aldrig av med.
Fabian bet mig idag. I fingret – hårt! Jag har fortfarande ont och bristande känsel på just det stället. Det känns nog bättre imorgon men det såg ut som att det nästan blev hål.
Jag hade nyss käkat efter jag kommit hem, så jag gick in i köket för att bära in tallriken. Fabian kommer efter och sätter sig nedanför mig. Jag tittar ner på honom och ser då att han tar upp något från golvet, stoppar i munnen och börjar tugga.
Så jag, ner på en gång för att försöka bända upp munnen på lilleman. In med fingret och vevar runt för att få tar i, vad han nu stoppat i sig. Det var en ostbit. Han hade fått lite oststavar av mig i vardagsrummet då jag åt och hade då, tydligen, tagit med sig en bit in i köket som han knaprade på.
Fingret i munnen var inte populärt. Han knep ihop. Bet till i fingret på mig och ville inte släppa. Jag fick panik. Vad gör man?! Reflexen är ju att dra undan handen eller ännu värre slå ifrån. Ve och fasa. Hemska tanke. Han släppte till slut iaf. Jag får väl skylla mig själv lite som stoppade in fingret? Inte helt ok.
Ibland blir han så till sig att han biter tag i filten eller i sina gosedjur. Det är väl en sak, men det får stanna där. Det är bara att vara bestämd.
