Många hjälper andra på grund av att de då får chansen till gentjänster.
Dock finns det vissa undantag. Och jag är oerhört tacksam över att ha några av dessa undantagen i mitt liv. Vissa människor är som små änglar som glider in på ett eller annat sätt och placerar sig där man kan nå dem – och vice versa. De som kommer in i ens liv för att stanna.
De flesta har ju den närmsta familjen, mamma, pappa, syskon osv men det är ju även personer som egentligen inte har några skyldigheter eller måsten. Kompisar, bekanta eller bara vänliga själar.
I mitt liv har jag några som alltid finns där, som alltid ställer upp om det skulle behövas och jag är så otroligt tacksam över dessa, faktiskt ganska få människorna. Men det finns en speciell som får alltför lite uppmärksamhet och tacksamhet. Det går inte riktigt att förklara hur viktig denna ’lilla’ personen är i allas våra liv.
Han heter Stefan och är mammas sambo. De har varit tillsammans i över tio år, och lika länge har han funnits till hands oavbrutet, villkorslös. Han hjälper gladeligen till och ställer upp i ur och skur för att vi (jag, min bror med familjer) ska ha det bra. Och han har egentligen ingen skyldighet till det. Vi kom ju bara som med på köpet, om man säger så.
”Alla borde ha en Stefan” är en fras som jag, ärligt talat, brukar använda.
Tack snälla fina Nettan! För mig är det en självklarhet, ni är ju min familj.