Det är väl typiskt att det händer något, strular eller bråkar när man är själv.
Fabian har tänder på gång igen, och det märks. Han tuggar och gnager frenetiskt på allt! Suger på fingrarna, är extra gnällig och vill gärna bäras hela tiden.
Det har varit en lång vecka och helg för alla inblandade. Jobb för båda föräldrarna, bilstrul, dop, 70-års kalas, övernattning, en massa massa folk och bus med kusinerna.
Måndag idag och det märks att vi är slitna efter alla händelser. Underbart rolig helg men idag är jag trött. Fabbe somnade strax efter tio efter en kväll med gnäll. Det tär när man inte själv är på topp. Speciellt när man vet att det egentligen inte är något att gnälla för, utan han gör det bara för att. Attention. Men jag har iaf plockat undan alla leksaker som var utspridda precis överallt, diskat undan allt från dagen, torkat av och fixat maten tills imorgon. Känns skönt! För nu kan man bara hoppa i säng sedan.
Man känner sin egen bebis såpass bra att man hör på en gång om något är fel. Eller om de bara låter för att de kan – eller har kommit på en ny tonart/läte. Men ibland är det bara att ge med sig. Vissa gånger eller dagar är det kanske det som blir bäst för alla. Fabbe kan bli nöjd bara man sätter sig ner och pratar och myser ett tag så kan han sedan sticka iväg på egen hand igen. Älskade plupp!
Hoppas han får sova gott inatt – för bådas skull.
