Tisdag…
Jag måste jobba och Danne måste jobba. Ingen barnvakt, ska vi singla slant om vem som är borta från jobbet? Vem får ta skiten denna gång?
Det är ett enda strul. Och jag ska inte ljuga, det är så tröttsamt. Det är kaos, både utanpå och innanför. Dannes jobb har nu flera gånger tvingat in honom vilket då leder till att jag måste vara borta från mitt för att ta hand om Fabian.
Det är det mest underbara och mysiga som finns att vara hemma med Fabbe. Följa hans utveckling och umgås. Men det känns surt att missa jobbet. Och det värsta är att vi inget kan göra.
Vi båda blir som tvingad, på olika sätt. Måtte det vara slut på detta snart.
