Dagens utflykt blev till det nedlagda sjukhemmet Björknäs i Kramfors.
Vi har som sagt varit där en gång tidigare, förra sommaren men då var Fabian med så det blev bara en snabbis och det var bara Danne som var in.
Det är en sådan obehaglig känsla som hägrar över den stora övergivna byggnaden. Trots att den bara varit obemannad sedan 2004 så ser byggnaden riktigt död ut.
Det finns inte, eller jag hittar iaf inte, så mycket information om Björknäs men lite av det är att det byggdes kring 50-talet. I den lilla staden Kramfors byggdes det gigantiska sjukhemmet på 8000 kvm. Hemmet ligger oerhört fint placerat med Kyrkvikens vatten nedanför, vackert grönland och en lummig idyll. Den perfekta platsen för avkoppling och behandling.
Här vistades under många år, väldigt många människor med väldigt mycket olika psykiska sjukdomar. Dock lades som sagt allt ner för 12 år sedan och såldes sedan för 1 krona till ett företag i Lettland. Anledningen till denna billiga försäljning var att absolut ingen annan var villig att ta på sig ansvaret. Det gjorde inte det Lettländska företaget heller, det är därför allt nu är övergivet och lämnat åt naturen. Och så har det varit sedan -08 då de tog över.
Det sägs dock att byggnaden nu har inneboenden. Sedan kan det ju diskuteras vem/vad eller vilka som vistas där. Eftersom det är ett gammalt sjukhem, för psykiskt sjuka så vet man aldrig vad som föregicks där. Vad hade man egentligen för metoder för att ’bota’ de psykiskt sjuka på 50-talet? Vad gjorde de med inlagda.
Känslan man får när man kliver in i det övergivna sjukhemmet är iakttagelse. Trots att det här varit tomt så länge så är det nog inte det. Det small, rasslade, prasslade och det dunsade när vi var utanför och inne i byggnaden. När vi kom in i hallen, i lobbyn, så tog jag några steg bort med korridoren, tog upp telefonen för att fota trappen, och det var då jag hörde stegen.
De flesta av dunsen, smällarna eller rasslen kunde man relatera till blåsten. Det är säkert bara någon lös dörr som blåser upp eller en trasig persienn som rasslar av draget.
Men fotsteg hörde jag. Sedan beroende på vad man tror på eller inte så kan ju detta diskuteras. Jag tror att någon eller några bor där och även att dessa personer har sällskap.
